Ojojoj...Det är visserligen sånär som på ett år 30 år sedan folkomröstningen vi hade om kärnkraft. Men detta till trots kunde jag varken då eller senare kunnat drömma om att centern skulle byta fot. Och definitivt inte så rejält som nu.
Vad var det nu gamle partiledare Fälldin sa; Skulle jag dagtinga med sitt samvete?....
Den retoriska fråga som naturligtvis hade svaret givet.
Men det kanske inte dagens centerpartister i partiledningen minns. Och för all del, det sas en hel massa annat skräp också på den tiden i kärnkraftsdebatten som jag misstänker att olika partifunktionärer från alla läger såhär trettio år efteråt inte heller vill ställa upp på, inte vill minnas och definitivt inte slåss för. Så då är det väl jämnt skägg med andra ord.
å andra sidan tror jag nog detta beslut legat i pipelinen hela tiden sedan 1980. Det är bara det att frågan varit så infekterad att den inte kunnat komma upp på bordet förrän idag. Och här har tiden skapat det politiska utrymmet. Vi är långt, långt bort från känslan när vi såg direktrapporteringarna från Three Mile Island.
FAST en sak begriper jag inte. Och det är att inte Maud minns hur det var att ha barn som lekte i sandlådan och skogen när Tjernobylsskräcken höll Sverige i ett järngrepp 1986.
/tanten
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar