Ålderstecken

Det sägs att sökandet efter rötter, för det flesta liktydligt med släktforskning, är ett ålderstecken.

Har insett att jag är där. Fast inte riktigt som ni tror. 

Är inte ett dugg intresserad av att kunna rita upp ett släktträd, eller stamtavla, eller vad sjutton det nu kan heta. Inte heller intresserad av vem som gifte sig med vem, när eller hur. 

FAST just de uppgifterna har jag upptäckt är insteget till det som jag tycker är spännande.  Det är de som sätter fantasin i gungning. Iaf på mig. Själva strukturen, trädet eller stamtavlan har jag redan koll på, fast detaljer fattas förstås...och det mest fantastiska är att jag inte haft en aning om hur mycket av släktens historia jag gått och burit med mig hela livet.

SÅ denna helg har jag tecknat ett svar-abonnemang och snöat in i digitaliserade släktböcker, bara för att se vad jag kan finna och framför allt om jag kan finna något. Och jag finner

Bekräftelser...på sådant jag redan vet

Anomalier...i sådant som berättats så många gånger att det anses vara sant och sedan visar sig inte stämma ett dugg

Nyheter...som dödsorsaken för min farfars far, vilka datum det lyste för mormor och morfar, vad farfar hade i konfirmationsbetyg och vilken dag han officiellt lämnade Sverige för det stora landet i väster.

OCH allt detta för ett dokument inlagt i grön vaxduk jämte ett medborgaarskapsbevis ssom min far plockade fram precis då vi var på väg hem från årets julmiddag....

OM detta blir himmel eller helvete får tiden utvisaa...just nu är jag bara uppfylld, fascinerad och förundrad...

/tanten