Kaos

sägs, om man nu kan sin Lars Norén, vara granne med Gud. Om han har rätt lovar jag att Gud aldrig varit så nära vårt hus som han just nu är. Köket är ett inferno av gips, skruv och halvt allting. Vatten har vi inte haft sedan i morse (frågan är när vi har det tillbaka) och allt som normalt befinner sig i ett kök (och jag lovar att det är precis dubbelt så mycket som man tror man har - fast dubbelt upp på det) finns precis överallt i resten av huset.
Men jag har en go visslande snickare som traskar omkring i infernot och har lyckats skicka ut mina föräldrar på jakt efter rörkopplingar och lite andra undanmanövrar så just nu är det jäkligt lugnt i kaoset...
/tanten