Bortglömd

är tanten van att vara sedan barnsben. Det var inte många gånger min far kom ihåg att hämta upp där han lovat. Ofta slutade detta med att man fick ta taxi hem till obygden alternativt och ännu värre, vänta en stund till på en då irriterad och sur fader som kom tillbaka och hämtade upp för att sedan tjura hela vägen hem och helst ett par dagar till.
Idag blev jag bortglömd igen. Eller rättare sagt hela min arbetsplats. Utbildare som helt enkelt inte kom...
Och på nåt märkligt vis är jag tillbaka i den där skamkänslan från barndomen att vara besvärlig...men va fan...det ÄR JU JAG SOM SKA VARA ARG, SINNIG, ILSK....
Får ta och träna på det...
/tanten